Jag slutar aldrig att förvånas över alla tokiga fruntimmer som jag träffar dagligen, jag slutar aldrig att förundras över alla barnsliga och sjuka fruntimmer som dagligen klagar över den nya mannens ungar! För oftast är det fruntimmer.
Dagligen kan man höra att dom inte tänker betala för hans unge /ungar. Det får han fan göra själv. Eller det här, vi har ungarna i helgen. Så dryga att jag spyr. Vad är det med er stackars fruntimmer som har oförmågan att visa omtanke och en gnutta sunt förnuft? Vad är det som får er att hata att ta hand om någon annans barn när ni själva valt den här mannen som hade barn sen förut? Är det svartsjuka eller är det bara för att ni aldrig fått kärlek? För ni har ju fullt upp med att lägga upp bilder på Facebook med djur som far illa. Ni har även tid och pengar att lägga på människor i andra länder, förstå mig rätt nu!
Självklart är det helt fantastiskt att man bryr sig om alla djur som far illa, alla fattiga människor , men nog är det väl fan att man ska sitta på Facebook och dela det ena och andra när man tappat förmågan att visa respekt och kärlek för någon annans barn. Jag spyr faktiskt över dom här ”mammorna” som inte gör annat än spelar goda när vi alla, inte alla men många vet hur det egentligen är. Varför inte börja från och med idag att visa dom vi har runtomkring oss kärlek. Att visa att vi bryr oss. Att lägga upp ett foto på den nyas ungar bara för att man genuint bryr sig och visar att man har ett uns sunt förnuft! Att vi är en familj och inte vi och dom nya ungarna är en familj!
Missförstånd!
Kan det lätt bli så jag förklarar.
Superbra att man vill hjälpa alla såklart. Att skänka pengar till välgörenhet och att försöka få stopp på alla sjuka människor som dagligen skadar djur, jättebra!
Men jag tycker att har man tid att lägga upp filmer på djur som far illa och man missat det där med att visa kärlek till små barn, då är man faktiskt ute och cyklar. Har man tid att engagera sig för allt annat då har man fan både råd och känslor för dom som står oss nära!
Tacksam.
Jag är oerhört tacksam över att jag har en man som gled in i vårat liv och älskar både mig och mina barn. Att han inte snålar utan ser det som en självklarhet att ”slösa” pengar på mina barn och att det är ömsesidigt från mig till hans barn. För hur fan skulle det se ut om vi inte älskade och visade att vi alla är en familj?
KÄRLEK!
Har ingen dött av och ingen har mått dåligt av att fått kärlek. Men för lite av kärlek har det faktiskt dött folk av. Folk mår dåligt och folk mår dåligt i vuxen ålder av att fått för lite kärlek!
Här hemma är alla lika värda! Mina, dina och vårat fosterbarn! Alla är vi en familj och vi skänker med gott samvete pengar till dom som behöver.
KRAM!
Åsa skriver:
Så bra skrivet! Håller verkligen med! Har själv mina/dina barn 😉 Kommer från en familj där det är självklart att ta till sig alla barn!
När sonen fick en ”styvmor” som inte tog till sig han i familjen blev jag så lessen. Att försöka försvara henne inför honom samtidigt som man bara vill ge henne på käften
Läser alltid hos dej, men är dålig på att kommentera men detta brinner jag för 🙂 //Åsa
GillaGilla
mexitegelvillan skriver:
Tack Åsa!
Jag blir så glad när ni skriver !
Man blir så himla ledsen över dom där som inte ser det som en självklarhet att ösa kärlek utan istället ösa bitterhet! Märkligt. Men som en vän precis sa! Karma ❤
GillaGilla
Anna Göransson skriver:
Som vanligt, klok som en bok Mallan! Dessutom är man ju fullt medveten om detta när man går in i en relation där det finns barn. Det är ju ”bara” att göra ett val, allt eller inget liksom. Kram på er, ni tokiga/supermysiga familj ❤
GillaGilla
mexitegelvillan skriver:
Tackar Anna!
Det som är självklart för en annan och dom flesta verkar vara svårt för vissa. Sunt förnuft det har många tappat. Kram på dig Anna.
GillaGilla